Onsdag

Hellu

Denna vecka är det jag som ska rapportera lite om Indonesien. Jag hittade ett gammalt inlägg från september månad. Det handlar om män och kvinnor i samhället men mesta dels kvinnor.

Inlägget handlar om en man så kallad Ahmad Suradji, 57, som har avrättats i september månad. Han blev dömd till döden efter att har dödat 42 kvinnor på 11 år.

Ahmad låtsades vara en shaman som kunde läka de sjuka. Kvinnorna lockades dit men istället för att rädda deras liv. Tog han deras liv. Han trodde att det rituella slaktandet skulle ge honom magiska krafter. Sedan drack han deras saliv. Hela 42 gånger gjorde han alltid på samma sätt. Han begravde dem på ett sockerfält i västra Indonesien upp till midjan och därefter ströp han dem. När man hittade alla kvinnorna fanns en sak de alla hade gemensamt. Det var att deras huvuden var riktade mot hans hem.

Han bekände det första mordet år 1986 men arresterades år 1997 när man hittade den första kroppen. Inom ett år hittade man ytterligare ett dussin döda kvinnor och flickor mellan 11-30 år. Vid den tidpunkten dömdes han till döden men i år verkställdes domen. Hans sista önskan var att träffa hustrun Tumini. Hon blev dömd för medhjälp till massmorden men fick dock livstidsfängelse.

Är kvinnorna hotade i Indonesien? Och är de rädda av samhället och männen eller över något annat? Det är frågor som man ofta kan diskutera om.

Indonesiska kvinnor lever ständigt under våld inte bara i hemmen utan även de som rör sig utanför hemmet. De påstås att de är den lägsta rasen som måste utstå väldigt mycket från samhället. I det inlägg som jag nyss tog upp är att kvinnorna kan nog inte lita lika mycket på samhället eller männen som vi gör här i Sverige. Vi kanske inte kan lita på dem till hundra procent men mer är vad kvinnorna gör i Indonesien. Det påverkar befolkningen enormt i Indonesien men mesta dels kvinnorna. I ett land ska kvinnor kännas trygga. Är de tvungna att söka upp någon så ska de kännas trygga. Vare sig de gör eller befinner sig ska de kännas trygga. Landet ska försörja alla olika personer som bor där.

Kvinnor som utsätts av våld och rapporterar sällan till polisen. De är rädda för skammen och hämnden som någon kan utsätta henne för. De ska inte vara rädda utan regeringen får då hjälpa till. Det är deras plikt till samhället och även att alla ska kännas sig skyddade. Kvinnorna utsätts för väldigt mycket våld varje dag i Indonesien som t.ex. våldtäkter. Det måste bli en ändring på det. Alla ska lika mycket värde i samhället. Ska vi i Sverige hjälpa till? Jag tycker att vi ska hjälpa till. Vi måste förklara för dem kvinnornas rättigheter. Som ni vet så har vi kvinnor i Sverige inte heller haft det så bra förr i tiden men det ändrades. Men nu måste hjälpa till andra kvinnor som behöver vår hjälp.

// Ida